>AcadeMedia Hellday 2008

11 11 2008


AcadeMedia Hellday 2008

GRUL´s novemberövning för AcadeMedia löpte av stapeln igår (Mån 081110). Syftet med detta inlägg är att redogöra för min uppfattning om mig själv som projektledare, om Hellday 2008 som övning – och slutligen även om hur min uppfattning om mig själv i rollen som projektledare kan ha påverkats av deltagandet i övningen.

A. Chef

Jag bär på en delad inställning till att träda in i rollen som ledare. Genom att leda andra avsätter man alltid en del av den koncentration och genomslagskraft man på egen hand, eller åtminstone i par, kunnat tillämpa i kreativ handling. Det är en fråga om balans – och den avvägningen bör alltid göras medvetet. Som projektledare hamnar man, på grund av de krav rollen och dess utmärkande uppgifter ställer, ofta något utanför den kreativa processen. Orsaken till detta dilemma är uppenbar: att vara vara framgångsrik i en faciliterande roll är strikt avhängigt av om man åtnjuter ett förtroende hos arbetsgruppen. Det är mycket lätt att underminera ett sådant förtroende genom en stark övertygelse om att den egna idén är den som sannolikt är mest framgångssäkrande.

”Nu kommer han… Alltså, jag fattar inte varför han alltid skall lägga sig i, han bara kritiserar allt, allt, allt, hela tiden…”

B. Administrativ Projektledare

Men det finns orsaker till att det finns behov av personer som är duktiga på att leda projekt: inte alla projekt dras igång av en grupp vänner med ett gemensamt intresse. Företag får uppdrag som skall levereras till externa uppdragsgivare och krav ställs, ibland över överraskande omfattande register. Det finns önskemål och förhoppningar hos uppdragsgivaren – som ju betalar för det hela. Att kraven uppfylls av den för tillfället aktuella produkten eller tjänsten – är kontraktsbundet. Därför håller man sig med projektledare. Därför är det riktigt, riktigt bra att kunna leda projekt professionellt.

”Vad bra det är med Anders som projektledare – allt kommer att bli klart tills på torsdag och sen är det festen på kvällen. Hahaha – tänk om det alltid var så här!”

C. Kreativ Projektledare

Vad vi alla önskar oss, är naturligtvis en förmåga som projektledare till att framgångsrikt kunna leda en arbetsgrupp genom en kreativ process – att verkligen ha som uppgift att leda det kreativa arbetet. Det betyder i klartext att vara en levande garanti för att både den kreativa personalen och kunden upplever det som julafton vid projektleveransen: som något värdefullt man tillsammans sett fram emot på goda grunder: det gemensamma arbetet.

”Det jag verkligen tycker är bra med Anna, det är att när hon sitter med oss och jobbar, så tänker jag aldrig på att hon är ”Chef”. Det är nog därför att hon förstår det kreativa tänket. Och när vi skall göra något, eller när hon vill ändra på något, så förklarar hon alltid varför det är nödvändigt. Och det är okej då.” Det är nog det att hon lyssnar. Och att hon bryr sig om att förklara.” Ändå märker man liksom när hon inte är här, för gruppen funkar liksom bättre när hon är här.”

Det råder inte något större tvivel om vilken modell av projektledare som framstår som mest attraktiv för mig. I det sista exemplet ges uttryck för kvalificerat engagemang i den kreativa processen. För alla som går AcadeMedias utbildning Projektledning inriktning Spel återkommer gång på gång det dualistiska budskapet som i någon mån framgår av utbildningens benämning: projektledare/speldesigner. Man kan ta fasta på en av komponenterna om man vill – och troligtvis kommer några av oss att faktiskt att vara verksamma som projektledare i sammanhang som inte kan sägas ha några egentliga beröringsytor mot spelbranschen.

När vi nu behandlar utbildningens block om projektledning och ledarskap måste rent parentetiskt nämnas att eleverna av årgång 2006 enrollerade sig i en utbildning som då hette ”Spelarkitektur”. Ingenting i utbildningens dåvarande benämning klargjorde att det även rörde sig om en projektledarutbildning. I det närmaste framstod utbildningen som en speldesignutbildning. Det finns därför inte någon välgrundad orsak till att tro att någon av dem som sökte till utbildningen då, gjorde detta för att bli projektledare. Vid kursslut utgjordes ”Spelarkitektur” 2006-2008 av 19 elever – i skrivande stund utgörs ”Projektledning inriktning Spel” 2007-2009 av 16 elever. För ”Projektledning inriktning Spel” 2008-1010 är den siffran 26. Det skulle vara intressant att känna till vilken av utbildningens två komponenter som haft den primära attraktionen för 2008 års sökanden.

Under den inledande fasen av Hellday 2008, en SWOT-analys under solovandring i i Jonsereds naturreservat, skrev jag följande om mig själv:

S (Strengths):
Uppfinningsrik, bra på att improvisera, gott minne

W (Weaknesses):
Dåligt tålamod, för noggrann

O (Opportunities):
Utveckling
Människokännedom
Självkännedom
Att kunna bidraga med något

T (Threats):
Arbetsmarknad, VAB

Jag har under utbildningen medvetet arbetat med att försöka ge medarbetare utrymme, att lyssna ingående på vad andra har att säga – och inte minst på att försöka göra detta okritiskt: att försöka se möjligheter och öppningar i andras resonemang. Det har inte alltid varit lätt. Jag har även övat mig i att ”släppa” egna idéer och i stället ta vara på de andra kunskaper man erhåller genom att deltaga i kollektiva kreativa processer. Det har varit värt det. Precis som det finns få resor man i efterhand ångrar, finns det få tillfällen då gruppdynamiska processer inte varit spännande och lärorika. Det är viktigt att känna sig trygg i att den idé som för stunden äger ens hjärna aldrig är den sista – och att det ena ger det andra. Det har funnits tillfällen då det har varit svårt att gå vidare med andras idéer, men för egen del har jag upplevt att vinsten som finns förborgad i att låta mitt ego ”gå” kan vara den större. Det finns alltid utrymme för egna projekt senare. Eventuellt kommer jag att få gå varvet runt och öva mig i att se till uppgiften som ligger för handen, till resultatet – och lära mig att säga nej i större utsträckning. Min förhoppning är att jag då fortfarande skall vara förmögen att sätta gränser på ett värdigt och förklarande sätt. Att uppnå målen som ligger för handen i enlighet med förutbestämda syften, men med hänsyn. Jag kommer troligtvis inte att engagera mig i att leda projekt utanför kreativa engagemang, sådana att jag själv är delaktig i dem. För mig är projektledning en kunskap avsedd att facilitera det kreativa arbetet, inte något som kommer i första hand – eller ens på egen hand.

AcadeMedia Hellday med Carl och Karl från GRUL

Plats: Jonsereds Naturreservat. Periodvis regn och hagel. Temperatur: +8° C Vind: 2 m/s – 14 m/s

Vi utförde ett antal övningar, i regel fördelade parvis eller i grupper om fyra personer. Övningarna var av karaktären ”skapa spel” ”tillitsövningar” och ”skapa icebreakers” De tillfällen då var och en agerade projektledare, eller ”chef”, utfördes i regel under anmärkningsvärt korta perioder, varför det blev något svårt att komma in i rollen. Det kunde röra sig om ”roterande chefsskap” där perioderna var begränsade till tio – femton minuter. Övergripande blir mina intryck av övningen att den var välplanerad, ägde rum i övervägande mycket vacker natur och att den erbjöd två återkommande uppgifter: enskilda funderingar över chefsskap/muntliga redovisningar av dessa och improviserande skapande av spelformer. Varje enskild aktivitet följdes upp genom allmän redovisning och diskussion. I stort hade jag väntat mig åtminstone orientering med kompass, något mer krävande terräng och utförande av väntande uppgifter på ett antal positioner i skogen. Det blev inte så. Men det var mycket trevligt! Ett stort tack till Carl Heath och Karl Alfredsson som på ett välorganiserat, spännande och roligt sätt fått övningen att bli ett fint höstminne.

07:50
Samling på Göteborgs Centralstation Pocket Shop

08:13
Avgång Göteborgs Centralstation

08:28
Ankomst Jonsered Station

09:00
Briefing Jonsered Parkering. Samtliga mobiltelefoner stängs av.

Moment 1: Kontemplativ solovandring landsväg och antecknande: SWOT Chefsskap

Moment 2: Post-SWOT Frågeställningar 2 och 2: ”styrka”, ”svaghet”, ”möjlighet” (vidare olika frågor/grupp)
(Sofia/Jag, Peter/Jag)

Moment 3: ”Skogsspel”
”Kottestafett” (Petter, Peter, Lindblad, Sofia, Akestam, Jag)
”Blindkotte” (Istenes, Ricardo, Alexander H, Alexander P, Alexander S

Moment 4: ”Vägspel”
”Fyra” ”Klump” ”Sten-Boule” (öde landsväg genom granskog)
(Istenes, Lindblad, Sofia, Jag)

Matrast med gruppdiskussion i skogen (1:2) ”diskutera vedertagna ”käpphästar” inom ledarskap”
(Istenes, Lindblad, Sofia, Jag)

Moment 5: ”Tillitsövning” 2 och 2 (ledande av person med förbundna ögon i uppförsterräng berg och granskog)
(Istenes / Jag och vice versa)

Moment 6: ”Tåget” (ledande av sammanlänkad grupp i uppförsterräng berg och granskog)
Samtliga. Cirkulerande chefsskap för ”tåget”

Moment 7: Vandring terräng 2 och 2: diskussion om ”instruktion” och ”uppgift”
Akestam/Jag

Moment 8: Kollektiv redogörelse ”instruktion” och ”uppgift”. Lägereld/sjö

Moment 9: Kontemplativ solovandring terräng: ”Chef” – förberedande av föredrag begränsat till 1 minut (olika frågor/person)

Moment 10: Kollektiv redogörelse: ”Chef”, ”Dynamik” etc.
Ansvar för mål och syfte samt tillvaratagande och disposition av personliga egenskaper (resurser)

Matrast vid Fredstorpet (2:2)

Moment 11: Vandring med stationer inbegripande icebreakerproduktion.
Roterande chefsskap (ledande, faciliterande, handledande)

”Memovox” Att närma sig sin ”tvilling” genom att blundande lokalisera denne/denna nynnade gemensamma läten bland andra, stående/hoppande på ett ben.

”Eskalerande imitation – lära sig hela gruppens rörelser”

”Tömma vattnet ur allas skor och stövlar stående på ett ben samt återlämnande av dessa genom ledet”

Moment 12: Kontemplativ solovandring landsväg och antecknande: ”Personligt perspektiv – chefsskap – vidgade vyer – framtid”

Jonsered Parkering
Debriefing samt utdelande av blogguppgifter inför den 11:e november.
Sång för Alexander Hallberg, 22 år.

Övningen avslutad 17:15

Avgång Jonsered Station 17:29

Ankomst Göteborgs Centralstation 17:44

”Hellday” och jag:

Den största komplikationen för mig som individuell deltagare, var inte ”Hellday” som övning, utan det faktum att jag efter en veckas influensa och snuva inte hade möjlighet att andas genom näsan. Jag kunde därför inte tala alltför länge innan jag var tvungen att kompensera genom att andas genom munnen, vilket jag upplevde som något frustrerande. Men det var min grej.

Hur har ”Hellday” som övning påverkat mig i min roll som projektledare? Genom att observera att åtminstone ett antal av deltagarna var utrustningsmässigt dåligt förberedda för övningen trots förberedande information, blev det också intressant att fundera över om de skulle kunna komma att må olika bra vid senare skeden. Som vanligt är det en fråga om olika mentaliteter och överlag var det få som påverkades av den alternativa miljön på ett negativt sätt. Den person som fått sina jeans lerklädda, var t ex mot slutet av övningen en av de mest extroverta och vid gott humör. I en mer standardiserad miljö kanske det inte blir så att man som projektledare är lika observant inför detaljer som kan meddela om individers personliga tillstånd. Kanske är det något som kan vara bra att ta med sig som lärdom. Om man som projektledare ser det som en uppgift att hålla de olika individerna i en arbetsgrupp motiverade, framstår det egentligen som en självklarhet att inte glömma bort den vardagliga medmänskligheten. Jag tror för egen del att jag, utan att för den sakens skull ivra för att prata en massa strunt, vill göra en notering om detta. Grunden för motivation inom en arbetsgrupp läggs långt innan ”motivationen” tas fram. Det är ingen som kommer att ”ge järnet” bara för att man ber om det om man har betett sig illa under den föregående tiden. Allt landar i verkligheten – och det gör det relativt omgående. Ett citat från ”Hellday” som jag vet att det kommer att bli svårt att glömma är att: ”En chef tillsätts av sina överordnade – men en ledare väljs av folket” Se alltså till att hålla dig åtminstone teoretiskt ”valbar” om du vill ha en projektgrupp med dig. En toppstyrd grupp kommer aldrig att ge ifrån sig en hundraprocentig insats – de kommer bara att göra sitt ”jobb”. Jag skriver det här därför att jag behöver höra det själv. Det är inga nyheter.

Egentligen trivs jag bättre i naturen än i en byggnad. För min del blir därför ett arrangemang som ”Hellday” en sorts ”working holiday”. Ett hus är inte ett hem. Som man ropar får man svar – och i naturen ropar man garanterat annorlunda än i staden. Jag lyssnar till naturen som till en förälder, eller chef. Och jag kommer inte hem förvirrad. Man ser hur människor förvånas över att de upplever sig som trygga, börjar bete sig lite annorlunda. Skitsnacket börjar droppa av efter oss, lite som brödsmulorna i ”Hans och Greta”. Öppna människor vågar vara kreativa i gemenskap – och jag tror att en omständighet som ”Hellday” är ett ansvarsfullt sätt att erbjuda utbildningens elever en möjlighet att nå botten och ta avstamp från något grundläggande.





>Västra Nordstaden

5 08 2008

AcadeMedia AB i Göteborg och KY-utbildningen Projektledning inriktning Spel – avancerar uppströms Göta Älv och etablerar sig nu i Västra Nordstaden.

A c a d e M e d i a, K r o n h u s g a t a n 9, 4 1 1 0 9 G ö t e b o r g





>Operation rekrytering

11 09 2007

Del 1 Genomförande
Beskriv enligt retorikens alla regler de tre viktigaste anledningarna att läsa projektledning inriktning spel.

* Vad gör man på utbildningen?
* Var jobbar man när utbildningen är klar?
* Vad gör man på jobbet?

Välj ut ett eller flera rimliga offer. Förslagsvis en person som kan tänkas söka.

Jag har låtit den nedanstående texten ”förbli” i talspråks-modus – eller i alla fall ligga så nära den ursprungliga dialogen som möjligt. Det blev naturligtvis lite mindre arbete för min del så – men jag tycker samtidigt att det i det här fallet inte finns någon bra anledning till att ändra på detta.

Jo – jag har ju börjat på en utbildning nu.

Just det ja – hur har det gått?

Jodå – det är faktiskt riktigt bra. Det är nog bättre än vad jag kanske trodde till och med. Det är en utbildning som heter ”Projektledning inriktning spel”: det är en utbildning som arrangeras av ett företag som heter Academedia. Tidigare hette den ”Spelarkitektur”. Det är en projektledarutbildning – och en kreativ utbildning. Det är en KY-utbildning: det betyder att den har blivit certifierad av KY-myndigheten. De utbildningar som certifieras som KY-utbildningar måste uppfylla ett antal kriterier. För att kunna få bli KY-certifierad, måste den först ha varit bedömd som en utbildning som erbjuder särskilt goda möjligheter till branschspecifika jobb.

Jaha. Vad gör man då? Är det att man lär sig göra dataspel då eller?

Ja – det är ju det första man tänker på. Det trodde jag också först. Men det är inte riktigt så: Det är ju meningen att man efter utbildningen skall kunna leda projekt – inom i stort sett vilket sammanhang som helst som involverar någon form av spelliknande verksamhet. Det kan t ex handla om att ta konstruera olika spelformer för utbildningssyften, lika gärna som det kan handla om att ta fram någon form av spel för en produkt, eller tjänst, som ett led i en kampanj hos en reklambyrå. Det finns t ex spel för skolmiljöer där tanken är att elever skall kunna gå in och få en möjlighet att förstå hur FN fungerar. Det kan handla om spel för resenärer på Stena-terminalen, man kan tänka sig att man kan gå fram till datorer på pelare där och klicka sig runt på danmarkskartan. Man kanske jobbar som konsult för flera olika företag. I Slottskogen har det t ex anordnats något som heter ”Cruel to Be Kind” Då kan vem som helst anmäla sig via SMS och få instruktioner om hur man deltar i spelet. I C2BK tillhör man olika lag som sedan dyker upp där man minst anar det. Tanken är att man tävlar genom att ge komplimanger till människor. Som ”Oj – vilka snygga skor du har!” eller ”Du ser verkligen bra ut idag!” Man går alltså omkring och ser ut som vanligt, men är egentligen med i ett sammanhang, med regler, som bara ett antal människor känner till – och man vet inte vilka de är! Det är ett annat exempel på en sorts spelform. Sen finns ju Robinson – och en massa annat – på TV. Sen finns det ju fortfarande brädspel: pappkartonger med kort och pjäser från ALGA och andra företag. Och så datorspel också då förstås – jag glömde nästan bort det nu!

Ja ja. Men då förstår jag. Men det låter ju riktigt bra ju. Det verkar ju spännande…

Javisst. Och det här var ju bara några exempel. Kolla på nätet skall du se! Det finns grejer som man aldrig har tänkt på…

Ja – så är det alltså: Man lär sig att leda projektarbeten där man tar fram olika former av spel. Sedan finns det väl inget som utesluter att man kan gå in och kanske vara verksam som spelledare eller organisatör i något rollspel om man skulle vilja det. Det blir ju alltså en kompetens som är ”skräddarsydd” för att man skall kunna etablera sig – och röra sig i en värld av konstruerad kultur för deltagare. Alltså – så vitt jag vet, så är det här också den enda utbildningen på det här området i Sverige – eller om det var i Norden. Jag är inte riktigt säker där. Men i alla fall: det är vad den är. Och den är dessutom KY-certifierad då. Så det är en utbildning utan någon egentlig konkurrens – och som man tydligen ändå har bedömt som future-proof!

Och så tänkte jag på det att du har gått en filmutbildning – och läst filmkunskap. Du har ju liksom varit inne på den kreativa sidan tidigare. Så tänkte jag att jag måste ju i alla fall nämna det här för dig. Hur skall du förresten göra – skall du fortsätta jobba på din arbetsplats?

Jaa… alltså man kan ju liksom det här nu… Men, jaa, det är väl rätt så trevligt. Det är ju inte för stressigt. Men jag är ju kommunalt anställd. Du vet: jag har ju möjlighet att få företräde för en del jobb inom kommunen om jag söker dem. Och så är det ju det där med att jobba inom kommunen: jag kan ju aldrig få sparken…

Men vad är det för jobb inom kommunen då? De där andra jobben?

Nej, alltså, jag har ju inte sökt några andra jobb. Men man ser ju ibland att det finns lite annat man skulle kunna försöka sig på.

Men tills vidare så känner du mest för att fortsätta där ute då?

Jaa… det känns rätt bra just nu ändå, tycker jag. Och nu skall vi snart få barn igen och då blir det ju… Ja – du vet ju själv…

Del 2 Utvärderande
Beskriv vad som gick bra i din lilla mini-rekryteringskampanj. Vilka frågor kändes svåra att besvara? Var det något du kom på som du själv undrar över? Hur gick själva rekryteringen? Låg problemet i din formulering eller hos rekryteringsoffret eller i din presentation.

Det gick inte så bra. Men jag tyckte nog inte att det var svårt att prata om utbildningen. Om det var, och är, något som jag undrar över – så är det kanske hur det skall gå med att kämpa till sig en praktikplats ute i verkligheten. Utbildningens LiA-del är ju så direkt länkad till utbildningens resultat – och senare till utbildningsmålet: att gå ut och söka jobb på arbetsmarknaden med en ”skarp” kompetens. Rekryteringen föll platt: jag tycker nog inte det var något större fel på det jag framförde – inte i den meningen att det inte nådde sin lyssnare. Av reaktionerna (tonfall, frågor, andningspauser etc.) att döma, så var ”Projektledning inriktning Spel” (PLS, PLiS, PRINS?) ett bra exempel på ett stycke tankeväckande möjlighet. Men: jag valde att vända mig till en utbildad filmare, filmvetare och kulturarbetare (+), som i oktober skall bli förälder till sitt andra barn (-).

Jag hoppas väl kanske att han tänkte så här:

”Jag kan ju i alla fall trösta mig med att jag aldrig hade något val…”

Del 3 – Utvärdera varandra
Gå in och kolla på dina klasskamraters bloggar. Denna gång skall du läsa någon annans blogg och citera något som du tyckte var bra och skriva en reflektion runt det. Du skall alltså skriva det i din egen blogg.

Jag har läst i Dales blogg och sett att han har lagt stort värde på frågan om att engagera sig i spelprodukters uppkomst och utveckling. Frågorna ligger där och tickar som potentiella frön: ” Vad är intressant?”, ”Vem kan se det intressanta i det?” ”Hur framhäver man sin produkt?” ”Och hur fullföljer man utvecklandet av sin vara?” Det tolkar jag som att Dale har ett intresse för att finna spelformer för målgrupper – eller möjligtvis för att finna målgrupper för spelformer. Man kan börja i vilken ände som helst där. Har man redan ett färdigt spel, så vill man naturligtvis optimera förutsättningarna för att ”träffa rätt” med det. Börjar man med att lära känna en målgrupp – så kanske det finns mycken motivation till spelets utformning i den kunskapen. Innan veckan är över så har vi ju tittat på CPS – Creative Problem Solving – och då kanske…

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.