>Vägens upplösning – en drömlik presentation

15 11 2007

Orinoculous

Karl Alfredsson, GRUL:

”Hur gör man för att designa en upplevelse – och hur kopplar man in denna i en pedagogisk process?”

(Detta skall ses mot en bakgrund av ett besök på Världskulturmuséet i Göteborg)

Exempel: ”Drömmens syster” – Människor och myter kring Orinocofloden.

• Utställningens objekt var antingen upplysta inifrån eller punktbelysta utifrån för att skapa en fenomenvärld i en kontrasterande mörk rymd. En suggestiv konnektivitet erbjöds genom ljudeffekter – främst animaliska, atmosfäriska och akvatiska läten. En påtagligt stor projektion av ett ljudande vattenfall gav även ljus åt ett urval kulturspecifika artefakter av trä: bl a leksaker samt en vattenfarkost. Två punktbelysta hängmattor inbjöd perifert till möjlig vila och reflektion. Ett avsnitt av golvytan hade en avvikande ”mjuk” kvalitet. Beträdande av denna yta med skor var förbjuden. Fotografering med blixt var ej tillåten. Ett antal zoner erbjöd oskarpa dokumentärfilmloopar ”Titta Ellen, där är nog ett barn”, dock med förklarande voice-over. En övergripande narrativ delgav besökarna ur lokal skapelsemyt, vilket gav kontextualitet åt utställningens tema. På vägen ut passerade vi ett ställ med fyra identiska trycksaker/böcker. Jag tog inte någon av dessa med mig, då de såg ovanligt påkostade ut.

Besökaren konfronterades med ett icke-linjärt sammanhang av upplevelser som efter fri ordning kanske kunde sägas beröra: Liv, föreställningar, delaktighet och – närvaro. Jag ville stanna längre.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,


Åtgärder

Information




%d bloggare gillar detta: